Urmakare Broby

Urmakare i Broby.Välkomna till Agne Perssons Urmakeri i Broby.

Försäljning och reparationer av klockor, även antika klockor såsom golvur och väggklockor.

Funktion

Ett ur har huvudsakligen två funktioner:

Det kan användas för att visa den nuvarande tiden i form av datum, timmar och sekunder och ibland ännu mindre tidsenheter beroende på den önskade precisionen. Ofta finns ett urverk, vars mekanism ger ifrån sig ljud vid vissa bestämda tidintervall, vanligtvis vid varje hel- och halvtimme. Ljuden kan exempelvis vara i form av ett klockspel (t ex kyrkklockan i ett kyrktorn), göken som far ut i ett gökur, eller en enkel ljudsignal. Det vanligaste är då att antalet hela timmar (i 12-timmars format) anges med ett motsvarande antal signaler (klockslag). Skeppsur anger tiden i glas med en till åtta ljudsignaler (åtta glas motsvarar fyra timmar eller en "vakt").

Dessutom kan ett armbandsur ha funktion som smycke. Boetten kan då vara utförd i ädel metall och vara besatt med många pärlor och briljanter. Verken i sådana ur brukar hålla en hög kvalitet. Sammantaget gör detta att smycke-ur betingar rena fantasipriser på många tiotusentals kronor.

Klockor för synskadade finns av två huvudtyper. I den första kan skyddsglaset öppnas alternativt saknas varvid visarna är robust utförda. Den synskadade kan då med fingrarna känna visarnas lägen och på så sätt ungefärligen klara ut tiden på dygnet. Den andra typen är en modernare variant som anger tiden i timmar och minuter med syntetiskt tal.

Uret kan även nyttjas för att mäta tidsintervall, då kallas uret tidtagarur eller kronograf (ett sådant ur är oftast försett med fler visare och fler skalor än en vanlig klocka). Ett särskilt noggrant ur kallas kronometer.

Historia

Tidmätare är en av människans äldsta uppfinningar. Anordningar som med någorlunda noggrannhet kan användas för att mäta tid har funnits länge. Olika tekniker har använts som alla utnyttjar en känd regelbundenhet för att mäta förfluten tid. Exempelvis har skuggan som kastas av solens sken använts i soluret åtminstone sedan 3 000 f.Kr. Solskuggan från obeliskerna i det forntida Egypten, höga, smala stenpelare, kunde användas på detta sätt. Sådana pelare kallades för gnomon och försågs senare med en öppning vid toppen som gjorde att pelarens längd även kunde användas för att mäta solhöjd och andra astronomiska data.

I timglaset rinner finkornig sand genom en trång öppning, och efter en bestämd tid är sanden slut och timglaset måste vändas. Samma princip används i vattenuret, klepsydran, som funnits åtminstone sedan 1 500 f.Kr. Dessa ur hade fördelen att de var oberoende av dagens ljus. Under den tidiga medeltiden används levande ljus för att mäta tiden. Ibland fanns metallkulor inuti stearinet som framställde ljud när de föll till marken.

Tidpunkten för uppfinnandet av de första mekaniska uren är inte känd. Den så kallade Antikytheramekanismen visar dock att tekniken var känd mycket tidigare än skriftliga källor finns att berätta. Begreppet urmakare används för första gången 1269 i ett kvitto från klostret Beaulieu i Frankrike. Den första källskrift (från 1335) som handlar om ett mekaniskt ur syftade på en apparat i palatset för familjen Visconti i Milano.