Verksamhetsbeskrivning
Skog i Älvdalen. Välkommen till Ulla-Britt Lindberg.
Lite drygt hälften av Sveriges landareal, eller 28,3 miljoner hektar, utgörs av skogmark enligt FAOs definition av skog, vilket är den siffra man bör använda sig av vid internationella jämförelser. Inom det svenska skogsbruket så brukar man tala om produktiv skogsmark vilket innefattar skogsmark som producerar 1 m3sk per hektar och år, enligt denna definition har Sverige 22,7 miljoner hektar.
Den svenska skogen ägs till cirka 50 % av privata skogsägare medan skogsbolag (SCA, Holmen, Bergvik Skog med flera) äger cirka 25 % och det allmänna (Sveaskog, stift, kommuner) äger resterande 25 %. Skogsbruket, och dess förädlingsindustrier, är av stor betydelse för samhällsekonomin. Såväl sågverkens trävaror som massaindustrins pappersmassa och papper exporteras i stor omfattning och utövar ett positivt inflytande på landets handelsbalans.
Knappt 15 % av Sveriges varuexport, eller drygt 100 miljarder kronor, utgörs av skogsindustrins produkter. Skogen utgör även en allt viktigare energiråvara, flis och pellets eldning används både småskaligt för uppvärmning och storskaligt vid värmeverk och kraftvärmeverk.
Skogen är idag mer än en källa för värdefulla råvaror. Det ställs stora krav på att skogsbruket ska ta olika typer av miljöhänsyn. För många människor ger skogen möjlighet till rekreation genom till exempel jakt, promenader, orientering, fiske, svamp- och bärplockning. Allemansrätten gör det möjligt för var och en att fritt röra sig i skog och mark.
Modernt svenskt skogsbruk ska alltså svara upp till krav på såväl produktion, miljöhänsyn som möjligheter till rekreation.
Allmän beskrivning
Den traditionella metoden att bruka ett barrskogsbestånd i Sverige är att efter en yta huggits kal plantera ny skog, röja en eller två gånger, gallra två eller fler gånger och sedan återigen avverka skogen. Cykeltiden beror på hur bra skogen växer (bonitet), dock till minst 45 år (Skogsvårdslagen 10 §). Vanligare är dock att avverka vid cirka 80 års ålder. Denna typ av skogsbruk som utnyttjar kalhyggen för att underlätta föryngring och avverkning kallas för trakthyggesbruk.
I trakthyggesbruk eftersträvar man likåldriga skogsbestånd, vilket kan vara en nackdel ur ekologisk synvinkel. Olikåldriga bestånd förekommer däremot när man tillämpar blädning som går ut på att mogna träd avverkas mer kontinuerligt. Blädning innebär också att man oftast förlitar sig på att kvarlämnade träd ska fylla ut luckorna efter de avverkade.
Metoden används knappast alls i modernt svenskt skogsbruk eftersom den är svårmekaniserad och tenderar att ge upphov till svåröverskådliga bestånd som inte utnyttjar skogsmarkens bonitet fullt ut. Dessutom anses tillväxten vara sämre än i trakthyggesbruk. Studier har dock visat att tillväxten, framförallt räknat i torrmassa, kan motsvara eller till och med ligga högre än vid trakthyggesbruk.
Detta förutsätter att virkesförrådet hålls högt. Bristen på underlag gör det dock svårt att genomföra statistiskt säkra studier. Den förekommer dock i småskaligt skogsbruk.
Hyggesfritt skogsbruk (HF) är ett samlingsnamn för skötselsystem, metoder och åtgärder som inte kallägger marken.