SECONDHAND I FINSPÅNG

Secondhand i Finspång. Välkomna till Arbetsmarknadscentrum Butiken i Finspång.

Försäljning av Hemslöjd, Textilier, Husgeråd, Möbler och mycket mera som har skänkts till oss.

Second hand är en beteckning för begagnade eller använda varor, särskilt kläder. En affär som säljer sådana varor kallas second hand-butik, förr "Bättre begagnat". För begagnade modekläder av högre kvalitet används ibland den engelska termen vintage, "årgångs".
Många second hand-butiker drivs av välgörenhetsorganisationer som får sina varor till skänks av privatpersoner och företag. Butiker som ägs av affärsdrivande företag köper vanligen in sina varor.

Vissa saker skänks för att de inte behövs eller att det är någon sak som inte passar. Second hand-butiker kan drivas ideellt för att samla in pengar till något välgörande ändamål. Flera second hand-butiker har kopplingar till kyrkor som hjälper till att förmedla överskottet till något välgörande ändamål.

Idag sker en trend där allt fler secondhandbutiker öppnas i privat regi. Dessa är ofta välsorterade och mer nischade än de etablerade kedjorna. För dessa butiker används ofta termen vintage.

Loppmarknad är en plats där det handlas med begagnade saker. Namnet loppmarknad sägs härröra från att de kläder som bytte ägare vid de första loppmarknaderna föraktfullt påstods innehålla loppor och annan ohyra.

Det finns flera olika typer av loppmarknader.
En första variant är större loppmarknader som anordnas tillfälligt eller regelbundet. Där kan privatpersoner och företag hyra ett bord för en eller flera dagar och sköta sin egen försäljning. Dessa loppmarknader kan hålla till i parkeringsgarage, i centrumbyggnader eller ute i det fria. Ett exempel på en sådan loppmarknad är loppmarknaden i Vårberg i Stockholm, tidigare Skärholmens loppmarknad. En särskild variant av denna typ av loppmarknad är bakluckeloppisen, där försäljning sker från säljarens bil eller från ett bord invid bilen. En av de första bakluckeloppisarna i Sverige startade i Norrskedika utanför Östhammar i norra Uppland 1995, efter engelsk förebild. Sedan dess har många liknande loppmarknader öppnats i Sverige.
En annan typ av loppmarknad är inrymd i en konventionell butikslokal, men sortimentet består av begagnade varor som är för enkla och för vanliga för att betecknas som antikviteter. Denna typ av loppmarknad drivs ofta av en välgörenhetsorganisation. I Sverige är Frälsningsarméns butikskedja Myrorna och Röda korsets Kupan-butiker liksom Amnestys loppmarknad Byring & Bråte i Halmstad och Loppishallen i Enköping exempel på sådana loppmarknader. En tredje typ av loppmarknad ordnas vid ett enstaka tillfälle av en privatperson. I tätorter finns garageloppis där säljaren under en begränsad tid, vanligen en helg säljer ut sina egna begagnade saker från sitt garage. Detta är vanligt i engelsktalande länder och kallas då garage sale eller yard sale. Flyttloppis är ytterligare en variant av tillfällig loppmarknad som hålls i syfte att minska innehavarens bohag inför en förestående flytt. Dessa är vanligast i villor och gårdar och kan hållas i den privata trädgården, i ett garage eller i ett par rum i bostaden. Flyttloppisar i lägenheter är ovanliga. En variant som är vanlig på den svenska landsbygden är bondloppisen: en gårdsägare fyller någon eller några av sina ekonomibyggnader med gamla prylar och lockar kunder (i första hand genomresande och inte ortsbor) genom skyltar vid vägkanten. På Gotland kallas denna typ av loppmarknad ofta för prylbod. På senare år har också uttrycket "kvartersloppis" börja dyka upp. Ett grannlag bestämmer ett gemensamt datum för "garageloppis" i villakvarteret och kan därigenom kosta på sig en större annons i lokalpressen. Spekulanterna kan promenera genom kvarterets många mindre loppmarknader. Många olika typer av föremål kan säljas på en loppmarknad. Ofta dominerar mindre objekt som köksutrustning, kläder, böcker, CD med mera.