Ridskola i Ransta

Ridskola i Ransta. Ridkonsten, eller konsten att rida har en mångtusenårig historia och det troliga är att den började samtidigt som människan insåg att hon kunde tämja och nyttja hästen i sitt arbete. Ridkonsten yttrar sig idag i flera ridsportgrenar som till exempel dressyr, banhoppning och hunt seat. Idag har även barockridning, även kallad akademisk ridkonst, blivit populär.

Den bygger på den ridkonst som beskrivs av 1600- och 1700-talets stora namn, som Antoine de Pluvinel och François Robichon de la Guérinière.

Människan tämjde hästen för 6000-7000 år sedan, och troligtvis kom man ganska tidigt på att man kunde rida hästen. Det första beviset på att människan red hästen och tillverkade utrustning specifikt för det ändamålet dateras från ca 700 f.Kr hos skyterna som levde i gamla Persien. De tillverkade enkla sadlar och träns. Sadlarna var oftast inte mer än filtar som knöts på hästens rygg med rep. Dock bör man inte haft speciellt stor kunskap i hur hästarna rör sig 

Ridskola i Ransta.

Den första, nu kända, hästfilosofen och tränaren som formulerade sina teorier om hästskötsel och ridning var fältherren och skriftställaren Xenofon som levde i antikens Grekland, och som anses vara en av grundarna till den klassiska ridkonsten. Hans bok Om hästar och ridning betecknas som världens äldsta bevarade handbok i konsten att rida.

Senare utformade medeltidens riddare nya principer för ridkonsten och under renässansen fick den verklig status som en av de konstformer och vetenskaper som 1500-talets adelsmän förväntades behärska.
I Italien utvecklades ridkonsten av stallmästarna i Neapel, Grisoni och Fiasci. Deras metoder var dock ofta hårda och grymma. Bland annat beskrev Grisoni ett ohumant sätt att få en trög häst att röra sig mer framåt genom att binda brinnanade halm i svansen.