Ridklubb i Klippan

Ridklubb i Klippan.

Varför ska man rida hos klippans ridklubb ?

Klippans Ridklubb är en liten förening där vi har blandat med ålder

Runt anläggningen finns vacker natur med möjlighet till korta eller långa promenader både med och utan häst.


Det finns hjälmar att låna och ridvästar i mån av storlek och det utan kostnad eller depositionsavgift.

Vi strävar mot en verksamhet som är bred, men ändå har en topp. Vi försöker så långt vi har resurser att ridning ska vara till för alla.

Vi har små grupper max. 8-9 i vanliga grupper samt 6 i de reducerade och specialgrupperna.

Vi vill att alla ska trivas tillsammans både människor och djur och att vi hälsar på både bekanta och obekanta ansikten.

Vi arbetar för att eleverna ska få en så bred utbildning som är möjligt när det gäller hästar och ridning och att eleven ser hästen som en levande individ.

Vi försöker att inte stå stilla, utan hitta nya vägar för att verksamheten ska bli bättre på alla plan. Både vad det gäller utrustning, anläggning och utbildning av elever, hästar och oss själva.

Våra instruktörer har olika bakgrund och utbildningar t.ex




Alla avgifter från lektionsverksamhet, medlemsavgifter etc. går direkt tillbaka till verksamheten, till hästarnas uppehälle, utrustning, löner m.m.
Ridskolan drivs av en ideell förening vilket betyder att i styrelsen sitter eldsjälar som jobbar med detta på sin fritid helt utan ersättning.



Du blir alltid väl bemött på Klippans Ridklubb

Lite historik om hästsport.

Hästsport och ridsport har existerat ända sedan hästen tämjdes i Mellanöstern för 6 000-7 000 år sedan. I främre orienten och Indian hade man bland annat utvecklat ryttarlekar som liknar vår dags gymkhana. Även kapplöpningar och en enkel variant av hästpolo hade utvecklats i detta område. I norra orienten, mot ryska gränsen spelades många olika ryttarlekar där man bland annat skulle riva tält eller sticka vildsvin med svärd eller lansar.
I Mesopotamien och Egypten användes hästdragna stridsvagnar under andra årtusendet f. Kr. i strid, nöjesjakt och rekreation. De största körtävlingarna kom dock under antiken och under romarrikets storhetstid. I både Grekland och Rom kapplöpte man med häst och vagn och i Grekland blev kapplöpningen en olympisk gren år 680 f.Kr i de 25:e olympiska spelen. I Rom var dessa kapplöpningar så stora att de tävlande ekipagen till och med "sponsrades" av olika politiska grupper. Vagnarna märktes även i antingen rött, grönt, blått eller vitt, beroende på vilken årstid de användes. Dock var känslorna så starka under dessa tävlingar att många av dem slutade med svåra upplopp på gatorna i Rom.
Under 1600-talet uppfördes i Sverige flera kungliga beridarebanor för olika former av ryttartävlingar.
Banhoppningen blev officiell statussport 1865 efter att "Royal Dublin Society" anordnat tävlingar i långa och höga hopp under en utställning. Intresset för ridsporten ökade stadigt under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och år 1900 var hoppning godkänt som en olympisk gren i OS i Paris. Dressyren blev godkänd 1912.
I samband med att intresset för ridsporten ökade även efterfrågan på hästar som klarade av påfrestningarna och som hade talang för antingen hoppning eller dressyr eller både och. Många sporthästar som de tyska varmblodshästarna Hannoveranare och Holsteinare utvecklades och även större hunterhästar för jaktritt och hoppning. Nästan alla varmblodshästar utvecklades med hjälp av det engelska och det arabiska fullblodet som gav snabbhet och ädla linjer till de nya ridhästarna. Talanger inom hoppning, dressyr och fälttävlan användes vidare i aveln och idag har vi ett väl utvecklat system för avel och träning av tävlingshästar på elitnivå.