Larm säkerhetsutrustning Detaljister installationer

Allt inom svagström. Inbrottslarm, brandlarm, datainstallationer, cctv m.m.

Inbrottslarm är en typ av larm som är konstruerat med avsikten att larma vid inbrott. Larmet kan till exempel avge ett högt ljud i samband med inbrott eller så kan det vara ett så kallat tyst larm där det går en signal till ett bevakningsföretag som åtagit sig att kontrollera vad som hänt eller en kombination av de båda, vilket är vanligast. Det finns även system som ringer upp förvalda telefonnummer och berättar att larmet har gått och det finns möjlighet till fjärrkvittering samt dubbel/enkelriktad talkommunikation eller lyssningsfunktion.
Ett system är normalt uppbyggt av sektioner, där en detektor (rörelsedetektor, magnetkontakt, glaskrossdetektor, överfallsknapp) är en sektion. Man kan även välja att lägga flera detektorer på en sektion, men detta försvårar lokalisering av utlöst detektor och eventuell felsökning. Olika system kan hantera olika mängder sektioner, vissa klarar bara ett par sektioner, andra tusentals. Det finns många varianter av inbrottslarm på marknaden, mer eller mindre avancerade. I privatbostäder med normala inventarievärden, såsom i vanliga hus och lägenheter är idag trådlösa larm det vanligast förekommande och ofta fullt tillräckligt, men i bostäder med högre inventarievärden (till exempel samlingar) kräver försäkringsbolaget ofta en s.k. klassificerad anläggning (enligt larmklasserna 1, 2, 3 och 4 där 1 är lägst) i larmklass 2 och ett trådbundet larm krävs. Trådlösa anläggningar kan uppflylla larmklass 2 men där ställs det höga krav på att kunna detektera och larma vid försök till utörning mha sk störsändare. Denna klass kallas i Sverige Larmklass R utgåva 4. På företag är de trådbundna larmen i en överväldigande majoritet, just på grund av försäkringsbolagens krav. Det har också på senare tid kommit fram mer och mer uppgifter om att trådlös utrustning utan större svårigheter kan störas ut av kriminella.[1]

Inbrottslarm är en typ av larm som är konstruerat med avsikten att larma vid inbrott. Larmet kan till exempel avge ett högt ljud i samband med inbrott eller så kan det vara ett så kallat tyst larm där det går en signal till ett bevakningsföretag som åtagit sig att kontrollera vad som hänt eller en kombination av de båda, vilket är vanligast. Det finns även system som ringer upp förvalda telefonnummer och berättar att larmet har gått och det finns möjlighet till fjärrkvittering samt dubbel/enkelriktad talkommunikation eller lyssningsfunktion.
Ett system är normalt uppbyggt av sektioner, där en detektor (rörelsedetektor, magnetkontakt, glaskrossdetektor, överfallsknapp) är en sektion. Man kan även välja att lägga flera detektorer på en sektion, men detta försvårar lokalisering av utlöst detektor och eventuell felsökning. Olika system kan hantera olika mängder sektioner, vissa klarar bara ett par sektioner, andra tusentals. Det finns många varianter av inbrottslarm på marknaden, mer eller mindre avancerade. I privatbostäder med normala inventarievärden, såsom i vanliga hus och lägenheter är idag trådlösa larm det vanligast förekommande och ofta fullt tillräckligt, men i bostäder med högre inventarievärden (till exempel samlingar) kräver försäkringsbolaget ofta en s.k. klassificerad anläggning (enligt larmklasserna 1, 2, 3 och 4 där 1 är lägst) i larmklass 2 och ett trådbundet larm krävs. Trådlösa anläggningar kan uppflylla larmklass 2 men där ställs det höga krav på att kunna detektera och larma vid försök till utörning mha sk störsändare. Denna klass kallas i Sverige Larmklass R utgåva 4. På företag är de trådbundna larmen i en överväldigande majoritet, just på grund av försäkringsbolagens krav. Det har också på senare tid kommit fram mer och mer uppgifter om att trådlös utrustning utan större svårigheter kan störas ut av kriminella.[1]