Kulturhistoria i INDAL

Kulturhistoria i INDAL.
En egen bok ger er möjlighet att skapa en helhetsbild, att gestalta varumärket och att ge ett mervärde till er kunder. Den är ett konkurrensmedel som når nya dimensioner, något som andra former av marknadsföring lämnar ganska orörda. Boken förstärker och förhöjer upplevelsen av ett varumärke, dvs. av ert företag eller er organisation.

Lagen inleds: "Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön."
Utöver denna inledande portalparagraf innehåller lagen detaljerade bestämmelser om bland annat fasta fornlämningar,

fornfynd, byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen, vissa kulturföremål samt ortnamn. Den myndighet som har det övergripande ansvaret är Riksantikvarieämbetet . Länsstyrelserna ansvarar för tillsynen på länsnivå. 

Kulturhistoria INDAL. Om till exempel lösa fornfynd säger lagen att om de hittas i anslutning till en fast fornlämning så tillfaller de staten. Om de däremot påträffas på annat ställe, eller under andra omständigheter, så tillfaller fyndet upphittaren. Man måste dock erbjuda staten att lösa in föremålet om det är av guld, silver, koppar eller brons, eller om man har hittat flera föremål på samma ställe och man därför tror att de lagts ner tillsammans, så kallat depåfynd.
Lagen innehåller också bestämmelser om god ortnamnssed, det vill säga att ortnamnen inte får ändras utan starka skäl. I kulturminneslagen står också att inga metallsökare får användas i Sverige, förutom av Försvarsmakten och av dem som yrkesmässigt söker efter fornfynd.

Vid ett planerat byggnadsprojekt, till exempel ett vägbygge, i ett sannolikt fornminnesområde skall arbetet i god tid anmälas till länsstyrelsen, som beordrar en arkeologisk undersökning, en så kallad exploateringsundersökning.