Honung på Gotland

Honung Gotlandica arbetar med biodling och honung på Gotland, för mer information var god ring eller skicka ett mail.

Biodlare erbjuder sina bin en bikupa för dem att bo i. Det är viktigt för kolonins produktionsförmåga att bikupan är lämpligt utformad. Moderna bikupor kan vara transportabla, sk vandringskupor, så att bina kan förflyttas till platser där tillgången på nektar är god och ibland till odlingar som behöver binas pollinering. Exempel på användningsområden för vandringskupor i Sverige kan vara de omfattande odlingar av fruktträd och raps som finns i Södra Sverige som under en kort och intensiv blomningstid kräver effektiv pollinering på kort tid. Utomlands används vandringskupor till exempel i Kaliforniens mandelodlingar där mandelblomman blommar tidigt på året innan de lokala bina hunnit utvecklas till effektiva antal för att kunna pollinera mandelblomstren.
Bina samlar in nektar och andra söta vätskor från växter, framför allt växternas blommor. Dessutom kan bina under vissa omständigheter samla in den söta vätska som växtlöss producerar.Nektarn omvandlas inne i biets kropp till honung.Honungen lagras, liksom pollen, i vaxkakornas celler. Binas syfte med honungsinsamlingen är att använda honungen som vinterföda. Den biodlare som på hösten samlar in sitt bisamhälles årliga honungsproduktion måste därför tillse att bina har tillgång till annat vinterfoder för att bisamhället inte skall gå under av svält under vintern. Vanliga vinterfoder kan vara sockervatten (60%vikt strösocker uppblandat med 40% vatten) eller kommersiellt saluförda ämnen, till exempel Bifor.

Biodlare med ram innehållande en vaxkaka.
När en biodlare håller bin för honungsproduktion används i modern biodling kupor som tillåter sk. ramar. Det innebär att hela bisamhället sitter samlat på 3-10 vaxkakor som är fäst i trä- eller plastramar. Biodlaren kan enkelt lyfta upp varje ram för inspektion eller flytta ramar mellan olika bikupor. Ramarna har olika mått i höjd och bredd beroende till stor del biodlarens tycke och smak men följer i regel internationell standardiserade rammått. Det inbördes avståndet mellan ramarna i kupan är av yttersta vikt för samhällets fortlevnad: sitter ramarna för långt isär kommer bina att bygga ihop ramarna, sk. "vildbygge". Om de å andra sidan sitter för tätt, klarar inte bin av att bo på båda ramarna varpå deras produktionsförmåga sänks. Avståndet mellan ramarna kallas för "bigång" och reglerar genom att på varje ram fäst ett avståndsstift som ser till att ramarna alltid är på exakt rätt avstånd från varandra, normal ca 8mm. Upptäckten av bigången har haft stor betydelse för biodlingen, då man inte längre behövde avliva samhället för att utvinna honung.
Drottningodling är en term inom biodling, som beskriver hur man tar vara på för biodlaren goda gener och föder upp bidrottningar. I vissa fall styr man även med vilka gener bidrottningen blir parad med, renparning. Det finns två metoder för renparning: den ena är ett isolerat område i vilket man har kontroll över vilka bidrönare som finns i närheten och den andra metoden är genom insemination, detta sker under mikroskop.För den moderna biodlaren är en eller flera av följande egenskaper önskvärda hos bina:
Bina skall vara lugna vid hantering och inte aggressiva. Detta är särskilt viktigt för de biodlare som har biodling som hobby eller som odlar på amatörnivå. Det är dessutom särskilt viktigt för de biodlare som bor i nära anslutning till andra människor.
Bina skall vara bra dragbin, dvs. hämta mycket vikt honung per antal bin.
Bina skall vara städvilliga. Det innebär att de självmant skall hålla sin egen bikupa ren, till exempel genom att slänga ut självdöda bin eller vaxrester från kupan.
Bina bör vara kakfasta, dvs sitta stilla på sina ramar när biodlaren hanterar dem. Det är då för biodlaren enkelt att inventera bisamhällets styrka och storlek.
I Sverige förekommer flera biraser i normal biodling. Några arter som visats sig ha flera av ovanstående egenskaper samt varit tåliga mot det svenska klimatet är Lingustica (ibland kallat Gula eller Italienska bin), Buckfast och Crainer

Honung används vanligen som sötningsmedel i matlagning, bland annat i bakverk som baklava, i godis, te och söta drycker, samt i såser. Honung är en trögflytande eller fast sockerlösning som produceras av honungsbin av pollen och nektar, alternativt sekret från levande växtdelar eller utsöndringar från växtsugande insekter som bladlöss. Honung är en fermenterad råvara och innehåller värdefulla mjölksyrabakterier.