Gallerier i Umeå

Gallerier i Umeå. Verkligheten är ett ickekommersiellt konstrum i Umeå. Vi öppnade hösten 2001. Vi visar bildkonst, ger utrymme för samtal och tänjer på gränserna mellan konst och verklighet. Vi blandar känt med okänt, lokalt med internationellt och olika konstformer med varandra. Vi är konstnärer och heter Fanny Carinasdotter, Camilla Påhlsson, Helena Wikström, Ida Hansson, Gerd Aurell, Ludwig Franzén, Moa Krestesen och Mattias Olofsson. Verkligheten stöds av Umeå kommun, Västerbottens läns landsting och Statens kulturråd.

I maj varje år delar Verkligheten ut ett nytt utställningspris till en avgångselev vid konsthögskolan Umeå universitet. I priset ingår en utställning på Verkligheten, ett visst materialbidrag och en utställningsersättning.

Verklighetens pris har delats ut varje år sedan 2003 och går till en avgångselev från Umeå konsthögskola. Priset innehåller en utställning på Verkligheten året efter utdelningen.. Verklighetens pris utdelas av kollegor och är ett välkomnande in i konstnärsyrket.

Vi som driver Verkligeten:

Fanny Carinasdotter
I mitt konstnärskap arbetar jag framförallt med fotografi, ibland tillsammans med text. Jag arbetar med konstnärliga dokumentära fragment, i en genre som brukar kallas vardagslivet eller spår av spår, där konsten närmar sig karaktären av ett reportage med sociala undertoner. Jag inspireras av ämnet etnologi som metod och har i huvudsak arbetet utifrån teman som plats, rum, kultur och identitet.

Jag ser platser som en koalition mellan stadsplaneringsvisioner och tidsideal, kultur- och idéströmningar och olika sociala gruppers påverkan, inverkan och tillägg. Platser har, precis som människor, olika identiteter, ekonomier och berättelser. Denna identitet förändras över tid och fylls med nya syften och platsen fylls med nya spår.

Helena Wikström
Jag tror att min konst kan upplevas som ganska spretig. Jag försöker att på nåt vis nollställa mej inför nya projekt och situationer och därför kan resultatet se väldigt olika ut. Jag började som målare och målar fortfarande, men måleriet har fått en annan mer underordnad roll i installationer och foto.

Moa Krestesen
Dagdrömmeri och fantasin om att vara någon annan, någon annanstans, är en tanke som ständigt återkommer i mina bilder. Fragmentariska nedteckningar ledsagar betraktaren genom olika mentala tillstånd, som rekvisita ur ett liv eller ett undangömt minne.

Ludwig Franzén
Jag är sysselsatt av hur berättelser, myter och föreställningar påverkar vår verklighetsuppfattning. Jag försöker bygga en värld av de ledtrådar jag samlar på mig. Där kolliderar tryggheten med hotet och rutinen med uppbrottet, där gror främmande rötter och formas nya berättelser. Det hela är en överlevnadstaktik: det närvarande får inte regera ostört, något obekant klingar eller mullrar hela tiden i fjärran.

Gerd Aurell
Gerd Aurell arbetar främst med teckning, grafik, film och objekt. I verket ”Meet the Natives and Noxious Weeds” (visat på Holter Museum of Art i Helena, USA, 2007) tecknade jag direkt på museets vägg. Det blev en växternas kamp mellan präriegräsen (”the natives”) och de importerade europeiska ogräs (”noxious weeds”) som idag håller på att ta över prärien. 

Camilla Påhlsson
Camilla Påhlsson är en interdisciplinär konstnär. Hon arbetar i skärningspunkten där det personliga blir politik. Hennes praktik präglas av undersökande processer för hur vår historia konstrueras, social medvetenhet och förändring i samhället och att synliggöra och problematisera utanförskap. Påhlsson använder text, aktioner/situationer, video, sociala interventioner, installationer, fotografi och objekt för den avsikten. Utifrån ett normkritiskt perspektiv undersöks makthierarkier och den komplexitet som identitetsskapandet innebär. Diskussion, kunskapsproduktion, aktivism och samarbete är metoder som karakteriserar hennes konst.

Ida Hansson
Jag vill undersöka roller och identitet. Finns det plats för mig, hur passar man in, varför ska man passa in, vad ska man passa in i? Jag letar bland mina inre roller för att hitta svar och finner ännu fler frågor.

Mattias Olofsson
Mattias Olofsson undersöker frågor om identitet i relation till tillhörighet ochutanförskap. Hans verk inspireras av masker och förväxlingar, det vill säga situationer där identiteten uppstår genom att man tilldelas eller tar sig en roll i en större struktur. Under en längre tid har han arbetat med projektet Stor-Stina där han lånar identiteten från samekvinnan som levde i slutet av 1800-talet. Genom att låna den historiska personens gestalt undersöker han det utanförskap som ett ovanligt utseende kan leda till. När han ikläder sig den sorts dräkt hon skulle ha burit upprepar han en tradition eller historia och skapar samtidigt en förskjutning med referenser till bland annat dagens cross-dressing. Ett återkommande tema i hans verk är frågan om på vilket sätt historien påverkar vår samtid.