Verksamhetsbeskrivning
Båttaxi Stockholm. M. Berglunds Båttaxi.
För info vänligen ring.
Taxi är ett transportmedel där en chaufför kör en eller flera personer mot betalning i en personbil (upp till åtta sittplatser utöver föraren) eller lätt lastbil. Utmärkande är att transporten oftast sker mellan de platser kunden önskar, inte på en särskild linjesträckning, även om det sedan 2012 är fullt möjligt för taxi att köra linjetrafik. Man kan boka dem eller från vissa platser utnyttja dem utan förbokning. Det finns också delad taxi, som går på linjer, till exempel till och från mindre flygplatser eller skolor.
Innehåll [göm]
1 Historia
1.1 Fordon
1.2 Reglering
1.2.1 Reglering i Sverige
2 Se även
3 Källor
4 Externa länkar
Historia[redigera | redigera wikitext]
I början av 1600-talet började en ny sorts hästdragna vagnar dyka upp på Londons och Paris gator. Dessa vagnar kunde man hyra för att ta sig mellan platser i staden. Nästan omedelbart reglerades detta av städernas myndigheter för att man inte skulle få för många av dessa vagnar i städerna. Vagnarna kallades ofta droskor, ett ord som, särskilt förr, också har använts om taxibilar; en annan ofta använd term var droskbil.
1891 uppfanns den första "moderna" taxametern av tysken Wilhelm Bruhn. Redan romerska riket hade dock hyrvagnar försedda med räkneverk som visade hur långt kunden hade rest.
Den första motordrivna taxin med taxameter levererades i Stuttgart 1897 och var byggd av Gottlieb Daimler. Daimler Victoria var en föregångaren till de taxibilar vi ser idag. I Paris dyker taxameterförsedda taxibilar upp 1899, i London 1903 och i New York 1907. Under 1900-talet spred sig taxibilarna över världen, och 1901 rullade den första taxin i Sverige in på Stockholms gator. Den var en så kallad "Ducautomobil", och är konstruerad enligt ett af Aktiebolaget Södertelje verkstäder af firman Kühlstein i Berlin inköpt patent, hvarmed följer uteslutande tillverkningsrätt i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Ryssland. Droskans medelfart uppgick under jungfrufärden till 15 á 20 km i timmen; på jemn och i öfrigt god väg kunde farten uppdrifvas till 30 km per timme. Automobilen eldas med benzin, hvaraf förrådet i behållaren räcker till för en färd på 100 km.
I början av 1950-talet dök det upp en ny teknik i taxibilarna, tvåvägs kommunikationsradio. I och med denna uppfinning så kunde taxis beställningscentraler skicka taxibilarna snabbare till adresser varifrån kunder ville åka. Tidigare var taxiförarna tvungna att stanna vid en telefon och ringa in till centralen för att höra om det fanns något nytt uppdrag. Motståndet bland förarna var dock stort och det fanns svenska taxibolag som inte införde nymodigheterna förrän långt in på 1970-talet.
I Sverige infördes 1975 en lag om att kommuner skall ordna färdtjänst, där handikappade åker med fordon som oftast är taxibilar eller taxibussar.