Anhöriga till missbrukare i Ludvika.

Anhöriga hjälper anhöriga till missbrukare.

Nära anhöriga till beroende kan också lida av beroendet. Att vara partner, syskon eller förelder  till en missbrukare eller beroende, kallas för att vara medberoende.

Vi på Anhöriga hjälper anhöriga till missbrukare finns där för dig.

Tveka inte att ringa eller skicka mail till oss om du har någon fråga eller behöver stöd eller hjälp.                                                                                                                  

Anhörig till missbrukare

Att vara anhörig till en missbrukare är ofta svårare än att vara missbrukaren själv. Den som använder droger är bedövad och kan på så sätt slippa den ångest och oro som är resultatet av ett missbruksliv.

Det är den anhörige som oftast oroar sig och hela tiden försöker få en förändring till stånd.

Att den som missbrukar sviker och bedrar är nästan ofrånkomligt. Som missbrukare sätter man upp en massa ”försvarsmekanismer” och rättfärdiganden som man sedan själv fullt och fast tror på och anser vara rätt. ”Sköt dig själv och skit i mig” är en vanlig attityd. Men detta är bara ett bedrägeri bland andra.

Alla människor har sin valfrihet. Den som valt att använda droger är själv fullt ansvarig för sitt tillstånd. Det finns givetvis de missbrukare som har en tragisk barndom och uppväxt, men även bland dessa så var det faktiskt individen själv som vid någon punkt valde att använda droger. Att skylla på sin uppväxt eller andra människors handlande och beteende är bara ännu ett av dessa bedrägerier.

Det finns många människor som växt upp i misär och tragedi men som valt att leva ett sunt och etiskt liv.
Många gånger kan man få höra att ”Jag bestämde mig för att aldrig ta droger och att inte dricka alkohol eftersom mina föräldrar var missbrukare och jag har verkligen upplevt hur destruktivt det är”.
Självklart betyder det något hur man som förälder bryr sig om och vägleder sitt barn under uppväxten.
Kanske är detta avgörande för att barnet ska leva sunt och kunna skilja på rätt eller fel som vuxen, men det är ALDRIG förälderns fel att barnet börjar knarka. Detta bevisas av det faktum att i rehabilitering når man inga resultat om man låter missbrukaren skylla sitt missbruk på utomstående faktorer snarare än att ta ansvar för sitt handlande och inse att det går att göra ett annat val.

Det är kanske en naturlig tendens att föräldrar klandrar sig själva när deras barn handlar på ett oförnuftigt sätt. Det är väl liksom inbyggt i naturen. Oavsett om man som förälder till en missbrukare klandrar sig själv, minns de där gångerna man inte var rättvis, tillfället när man tappade besinningen och oskäligt gav skulden ifrån sig, så är det missbrukaren själv som valt att använda droger.